Bakgrund

Han växte upp i ett hus i lilla Torsåker, någon mil från Hofors, i Gästrikland. Anders, född 1965, var yngst i familjen. Hans mamma var hemmafru när pojkarna växte upp. Pappan, betydligt äldre än sin hustru, var långtradarchaufför.

– Vi fick åka med som barn, ibland åkte vi med båda två samtidigt, säger brodern.

Aldrig på några längre turer, men lastbilar och motorer präglade uppväxten och precis som Anders, blev även hans bror långtradarchaufför. Liksom hans son i sin tur – yrket har gått i arv inom familjen. Den enda som inte var intresserad av motorer hemma var mamman. Hon var hemma tills Anders var tio, elva år, då började hon jobba extra på konditoriet, sedan inom äldreomsorgen. Under pojkarnas uppväxt tog familjen också emot fosterbarn.

– Mamma tog emot fosterbarn, framför allt från Stockholms kommun, berättar brodern.

Skolan gick så där.– Han var en go’ och glad kille, social, som vilken normal bondbykille som helst, säger en klasskamrat från högstadiet.– Men han var ett år äldre än oss andra, så vi umgicks inte så mycket. Han fick ju köra moped ett år tidigare och han umgicks gärna med dem som var lite äldre och hade bilkort. Sedan var han ju mycket med sin pappa och mekade.  Klasskamraten har sett fotografierna på Anders i tidningen de senaste dagarna och säger:

– Han har inte ändrat sig så mycket utseendemässigt, han var stor och kraftig redan då.

Efter grundskolan sökte Anders Eklund till den tvååriga utbildningen till fordonstekniker vid Bessemergymnasiet i Sandviken. Hans dröm var att bli lastbilschaufför, som pappa.

– Han var hur lugn som helst. Han var bäst i klassen på att meka, säger en klasskamrat därifrån.

Men när kamraterna gick ut och festade och träffade tjejer var han inte med – han åkte långtradare med pappa eller mekade i stället. Ingen kan komma ihåg någon tjej han var tillsammans med – varken då eller sen.

– Det där med tjejer var det ju lite dåligt med, säger hans bror.

I juni 1984 gick Anders Eklund ut med genomgående tvåor – utom i engelska, allmän kurs, där fick han en etta. Han började jobba på ett åkeri i Hofors och körde både när- och fjärrtransporter. 20-årsåldern flyttar han hemifrån, till en egen lägenhet i Hofors. Många vänner och bekanta, både från den här tiden och senare, beskriver honom som snäll och hjälpsam, glad.

– Han var lite som en ”klassens clown”, säger en kvinna som umgicks i samma krets i slutet av 1980-talet. – Snäll och harmlös. Men lite slemmig, han ville alltid ta på en och komma för nära. Han var alltid utan tjej, men han skjutsade gärna hem tjejer på kvällarna i sin bil, han hade en Golf då.

Ungefär vid den här tiden ska Anders Eklund också ha ertappats med ett par damtrosor i damernas omklädningsrum på ett företag i Hofors – och fick ett öknamn som har följt honom sedan dess. 1995 döms han första gången – för försök till våldtäkt och misshandel på en 21-årig kvinna i en park i Gävle. Samtidigt som han avtjänar det straffet döms han för att på nytt ha antastat och misshandlat en 16-årig flicka under en marknadsfest i Strömsund. När han blir villkorligt frigiven efter straffet i maj 1997 får han en övervakare – en annan lastbilschaufför, som han jobbat med tidigare. Enligt övervakaren är Anders Eklund då delägare i ett åkeri, duktig på att arbeta och ”sparsam med alkohol”. Han har sedan några år flyttat tillbaka till Torsåker, till den lägenhet han har bott i sedan dess. Men, mindre än ett år senare, avsäger sig övervakaren sitt uppdrag – då har Anders Eklund försökt tvinga en 16-årig flicka till samlag och döms återigen till fängelse.

– Jag sa upp kontakten, när han fortsatte på sin linje, säger hans före detta övervakare. Jag blev så besviken, jag tyckte att jag hade satsat på honom och så gjorde han så där. Han ställde aldrig Anders mot väggen.

– Nej, det var inte så lätt att prata med honom, säger han i dag.

De vänner Anders Eklund har haft är andra långtradarchaufförer, som han lärt känna runt om i landet. Sedan i somras har han träffat en betydligt yngre kvinna från Thailand – men förhållandet beskrivs som ”komplicerat”. Och Anders Eklunds närmaste familj har inte ens hört talas om henne. På helgerna, när han varit hemma i Torsåker, har han träffat sin bror.

– I veckorna har vi ju varit ute och kört båda två. Men på helgerna har han kommit hit och käkat och vi har suttit och pratat. Det har blivit mycket jobbsnack, som det är i den här branschen, säger hans bror. 1999 dog brödernas mamma – fem år senare, 2004, deras pappa.

– De slapp uppleva det här, säger brodern.

Annonser

Ett svar to “Bakgrund”

  1. mike Says:

    Klart att idioten träffat en taihhora det gör ju alla fånar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: